Min komplicerade hjärnmekanism

Jag är en speciell person, jag har en hjärna som inte fungerar exakt likadant som de flesta av era hjärnor gör. Jag har Aspergers syndrom, det är inte någon grav utan väldigt lätt. Det är oupptäckbart för den vanliga människan. Om jag nämner det för en person som har en
uppfattning av vad AS innebär så blir reaktionen oftas "shit det ser jag inte" eller något liknande.

Det beror förmodligen på att jag undermedvetet har tränat upp min förmåga att socialisera med relativ framgång. Det som kommer mer eller mindre naturligt för andra är för mig ganska svårt. T ex. kallprata- Att fråga hur mår du? eller något liknande är totalt orelevant för mig, jag känner inget behov av att veta hur du mår, och egentligen skiter du totalt i mitt välmående. Det bevisas lätt med svaret "ahh jo det är lite dåligt!", Personen som ställer frågan blir då illa till mods eftersom den förväntar sig att hör "jo det är bra, hur är det själv?", jag inser självklart att det är normen. Jag tror att det är minst 95% av gångerna den andra personen som ställer frågan, utav dom så glömmer jag att ställa tillbak frågan 8 gånger av 10, jag kommer på mig själv kanske fem-sex sekunder efter och frågar då hur är det själv?

Jag har också svårt att föra samtal med bara en person, det blir hackigt och väldigt monotont och tråkigt. Nä tackar vet jag grupper, när man kan slänga in en kommentar och sen vara tyst en stund, dra ett skämt, vara tyst, säga någonting vettigt och låta andra föra samtalet.