Nä det är något som är sjukt fel på mig.
Jag känner mig jätteglad i skolan och jag tror att folk tror att jag måste vara superglad under helgerna eller något så. För så är ju alla blir gladare ju närmare Lördagen man kommer. Jag i min tur peekar på måndagar eller något sånt, jag går heldag får träffa många intressanta personer. Ju närmare fredagen jag kommer desto mer bitter, ledsen och deppad blir jag. Och varje lördag känns rätt så skit faktiskt. Jag gör absolut ingenting på helger, det är ganska sorgligt men tyck inte synd om mig det är rätt så mycket mitt fel förmodar jag.

Men visst skulle det vara trevligt att någon gång, okej att oftare få vara med och ha skoj under kvälls-och småtimmarna. Jag är inte mobbad, jag är bara förbisedd. Med mobbning finns det en bad guy, när jag blir förbisedd av mina kompisar eller dylikt handlar det inte om något medvetet och är därför mycket svårare att konfrontera. Därför skriver jag det här och hoppas att någon läser det, inser det och låtsas om att de inte läst de här, och inte läst [låtsas om att det inte läst de] och fortsätter med den paradoxen.
På återseende