Nej, inte igen!

Fan bajs hora skit. Jag orkar seriöst inte med det här igen, varför ska livet vara skit nu. Förmodligen har 18års ruschen slutat totalt, jag inser igen att jag inte har vänner. Eller jo jag har vänner men de flesta är tråkiga och de som är intressanta, roliga osv. verkar inte tycka att jag är värd en större uppoffring eller liknande.
Förhoppningsviss mår jag skit eftersom jag är lite bakfull, men det känns som om depressionen är tillbaka igen. Jag kanske borde försöka ta anti-depressiva mer regelbundet, men det är bara en undanmanöver och problemet är inte löst. Jag har liknande filosofi när det gäller psykologer. Det är ett överglorifierat yrke, du går ditt om du inte har någon att prata med, det innebär att du erkänner dig själv som en ofrivillig ensamvarg eller helt enkelt att du saknar riktiga vänner. Jag ska betala någon för att de gått en utbildning som lärde dom hur de sa hantera alla situationer och därför vara en så bra vän som möjligt. Alltså så falskt det kan bli.