Meningen med livet.

Under sommaren har jag blivit en riktigt bokmal (mina mått mätt). Och den bästa boken jag lästa var Simon och Ekarna, den var bra eftersom den får en att tänka. Jag tänkte mest på meningen med livet osv. Först blev det generellt, vad är meningen för alla, men du kommer inte så långt då. Meningen med livet är individuellt och det tog mig säkert en timme att förstå det. Så vad vill jag få gjort i livet, i bokemn var det mycket kärlek, skaffa ett jobb, försörja sig och sin familj osv. Men det var även hintar åt större saker.
Och det är väl så jag känner, att hitta "the one" och bilda den där familjen, det är helt okej men för mig så räcker inte det. Jag vill ha mer! JAG VILL HA ALLT! Jag vill att det ska skrivas böcker om mig, göras dokumentärer, jag vill bli ihågkommen. Jag har helt enkelt ett storhetsvansinne. För mig räcker det inte att barnbarnen kommer ihåg mig de där 50 åren efter min död. Jag vill att man ska prata om mig i generation efter generation. Jag vill vara Darwin, Shakespear, Einstein, Gallileo, Ceasar, Linné, Lincoln eller Michael Jackson för den delen. Om det nu finns ett efterliv fatta hur tillfredställande det skulle vara att veta att nånstans i världen finns det någon som pratar om en.
Förmodligen kommer jag dö olycklig, eftersom jag inte åstakommit något, men oj vad jag ska försöka.