Ett kärleksbrev.

Nu är det så att jag är en Serie-nörd. Inga vanliga skit serier som ses i tidningar osv. som jag fastnat för utan det är det underbara fenomenet TV-Serie som är min drog. Jag har själv inte riktigt koll på hur många serier jag följer eller följt men jag räknar med att det är uppemot 100st om inte fler, kanske betydligt mycket fler. Nu kommer jag till det som verkligen räknas min favoritserie som jag rekommenderar att alla med en mognansnivå mellan 15-21 (kanske) ska titta på, ge det en chans iaf. Serien jag pratar om är naturligtvisst Skins.

Jag fick lusten att skriva det här när jag precis sett klart 'Finale' episode of Skins Series 3. Jag ska inte berätta så mycket detaljer utan jag vill bara förklara varför jag älskar den här serien över alla andra serier och det mesta i världen faktiskt. Det kanske låter dramatiskt men om ni skulle veta hur jag känner varje fredag när jag börjar kolla på ett avsnitt. Varje avsnitt är ca. 46min långt och redan när jag ser öppningstiteln med snabba klipp och musik från Fat Segal, känner jag en viss vemod. Jag är glad att avsnittet kommit men samtidigt är jag ledsen över att det bara är ca. fyrtiosex minuter tills jag måste vänta en vecka för nästa avsnitt. Ingen annan serie har gett mig den känslan och speciellt inte efter jag började kolla på Skins.

Det som gör den så underbar är att den berör. Jag vet inte varför den gör det, jag kan bara gissa!
Det är först för att det handlar om individer i min ålder, och till skillnad från amerikanska serier så använder de skådespelare som inte är 25. En annan sak som skiljer sig från jänkarna är att inget är tabu. T. ex. går det inte ett avsnitt utan att någon super, röker, käkar svampar eller tar andra roliga saker. Jag ser inte det här som en stor sak men det är ändå så att det bygger på trovärdigheten av serien. Det handlar om ett gäng ungdomar bosatta i Bristol och deras vardagsliv. Individerna är färgstarka och skådespeleriet är så oerhört bra om man tänker på att de flesta är nybörjare. Man känner hur skådespelarna verkligen växer in i sina roller, hur individerna utvecklas och tillslut kommer man på sig själv med att man bryr sig om dom.

Jag älskar nästan alla karaktärer och hur de utvecklas, jag älskar hur författarna formar intrigerna, jag älskar att de aldrig upprepar sig, jag älskar brittiska och hur skönt det är att höra den, jag älskar allt! Jag hatar att det är 10 månader tills nästa avsnitt.

Till sist!
Hannah Murray is like wow!
and
Kaya Scodelario is Awesome!